hemmapakungsgatan

hej mormor.
tiden går, ibland fort, ibland sakta. hur det än har gått, så har det gått ett år nu. ett år sen till jag fick samtalet av pappa att han ville att jag skulle komma hem från brunflo, ett år sen jag satte mig i bilen och fick höra att du var borta. det gör fortfarande så otroligt ont i mig, jag saknar dig så! jag saknar det sättet du alltid svarade i telefonen, "ja, hejsan, det är mormor". jag saknar alla dina tokiga presenter vi fick under åren, de vi egentligen inte visste vad det var eller vad vi skulle ha det till, men ändå tackade och tog emot. förlåt, men lite tokiga var det ju. jag saknar allt som har med dig att göra. det börjar bli höst nu, jag har på mig vantarna jag fick av dig när jag cyklar till o från jobbet. tjocksockarna du stickade åt mig kommer jag också snart börja använda.
jag önskar att jag fick visa dig bilder på vår lägenhet. önskade att du var kvar här hos oss, även om jag vet att du har det bättre nu. du har ju fått ett barnbarns barn också! honom vill du väl se?

jag saknar dig mormor, och jag tänker på dig ofta.
jag vet att du har det bra nu, men jag önskar ändå att du var kvar här.

kram, nathalie.